Kryper, står utan stöd, går runt möbler, klättrar som en liten apa upp på möbler och annat (till sina föräldrars stora fasa!!) äter själv med skeden (och blir JÄTTE arg när man vill hjälpa), älskar son storasyster mest av allt, är en liten mammagris som gärna vill bli buren mest hela tiden, imiterar och lär sig saker i imponerande hastighet (minst sagt) försöker sätta på skor och strumpor själv, klappar händerna när man visar, vill rita med kritan på pappret precis som storasyster.... Är kittlig, har stor humor och lätt till skratt, och är glad nästan precis hela tiden!
tisdag 28 juli 2015
Vår fantastiska Elise
När jag orkar ska jag skriva mer (fast ni vet nog alla redan) men just nu får jag nöja mig med några bilder av vår fantastiskt modiga, kloka och starka lilla 3-åring!
Jag älskar dig så att mitt hjärta nästan brister och att tänka att vi kom så nära att förlora dig är nog det mest smärtsamma jag någonsin upplevt och inget jag önskar ens min värsta fiende (om jag hade någon...) Du fortsätter att inspirera oss varje dag och visar vägen för hur vi ska kunna gå vidare. "It wasn't your fel mamma and it wasn't Pappa's fel either. And it wasn't my fel".
Och du reflekterar över vad som hände. "It was a bit bumpy up there". "Who's fel was it?" "Next time I'm going to be really careful not to fall of my horse".
Och du är stolt över ditt "bravery certificate" som du fick på sjukhuset och som farfar laminerat. Som du bestämt ska sitta överför din säng (fastän att du aldrig sover där längre!). Certifikatet fick du för att personalen på sjukhuset kunde knappt tro sina ögon för att du var så stark och modig och skrattade och sjöng och din lilla kropp återhämtade sig i rekordfart efter operationen och allt som hänt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)