lördag 23 november 2013

Härligt väder!

Vi har ju sedan skogsbränderna redan haft en hagelstorm, och flash floodings x2... Bilden är tagen vid vår ytterdörr i förra veckan, samma dag som jag hade inbrott i min bil, andra dagen på nya jobbet i Katoomba hospital. Kul dag! de krossade ena vindrutan precis ovanför Elises bilbarnstol, men måste blivit överrumplade för de hade inte hunnit ta något. Bilen var full med saker som jag packat in för att ta med hem efter evakueringen under skogsbränderna, vilket förmodligen var anledningen till att de valt Hult min bil! 


 Nu kommer i alla fall denna vädervarning: 
SEVERE THUNDERSTORM WARNING for TORNADOES, DESTRUCTIVE WIND, LARGE HAILSTONES and HEAVY RAINFALL
For people in the Mid North Coast, Metropolitan, Northern Tablelands and parts of the Northern Rivers, Hunter, Illawarra, Central Tablelands and North West
Slopes and Plains Forecast Districts.

Issued at 4:37 pm Saturday, 23 November 2013.

THIS INCLUDES A TORNADO WARNING.

Severe thunderstorms are likely to produce tornadoes, destructive winds, large
hailstones and heavy rainfall that may lead to flash flooding over the next
several hours in the Mid North Coast, Northern Tablelands and parts of the
Northern Rivers, Hunter and North West Slopes and Plains districts. Locations
which may be affected include Tenterfield, Inverell, Armidale, Glen Innes,
Tamworth and Moree. 

Severe thunderstorms are likely to produce large hailstones, heavy rainfall that
may lead to flash flooding and damaging winds over the next several hours in the
Metropolitan and parts of the Hunter, Illawarra and Central Tablelands
districts. Locations which may be affected include Sydney, Penrith, Parramatta
and Campbelltown.

onsdag 20 november 2013

Viggo

Viggo är nu 9 månader gammal och hur stilig som helst, som ni kan se på bilderna nedan! Han är också fantastiskt smart, tillgiven, gosig, underbart fin med Elise…. men slåss som en galning med Bonnie. Och Bonnie slåss tillbaka, tills blodet sprutar eller någon gör illa sig och ger upp, hittills alltid Viggo. Det har gått så pass långt att det inte går att ha dem ihop längre, och efter att som en sista utväg tagit hit en av Australiens främsta hundpsykologer / tränare vars utlåtande var att de förmodligen med mycket jobb kommer att gå att få dem att stå ut med varandra så småningom, men att de aldrig kommer att gilla varandra för att de är så otroligt olika, så har vi fattat det otroligt svåra beslutet att hitta ett nytt hem till Viggo, där han kan få bo som enda hund, iaf till en början, och få full uppmärksamhet av sin familj. Då vi inte kan ha hundarna tillsammans så blir det ju svårt att få tiden att räcka till till båda, med promenader, gos, träning osv. Det känns jättetråkigt men vi vet att det är det bästa för hundarna. Vi har många intresserade och förmodligen kommer han flytta redan i helgen. Nedan några bilder på Viggo, tagna för ca en månad sedan. 




15 månader, leker med Viggo!


Söt, sötare....

....Elise?!?!
16 månader nu! Säger ja (eller snarare ett glatt litet "mmmm!!!"), nej (mkt bestämt, medan hon ruskar på huvudet "näh!!!"), dadda (betyder pappa), mamma, banana, titta (fortfarande favoritordet!), där...m.m! Och förstår en hel massa ord på både svenska ovh engelska. Förstår det allra mesta faktiskt!!

Hon äter helt självständigt med sked, alla olika sorters mat, går (nästan springer!), älskar att gunga, dansa (har börjat göra små "piruetter",jättegulligt!!), bada och leka med bonbon! Och älskar "play school" på tv, vilket är typ Björnes magasin! 

Äter som en hel Karl gör hon också, och med fin bordsskick! På dagis är personalen väldigt imponerade av just detta, och kallar henne " dainty princess" vilket betyder typ, nätt, prydlig eller förtjusande! :)


T

fredag 1 november 2013

Resultat från det kliniska provet!!!!


Detta var en av de absolut värsta dagarna i mitt liv, dagen började med att jag blev stannad av polisen och fick skyhög böter (mitt första någonsin) för att jag tagit i min mobiltelefon under tiden jag körde, fastän att jag hade handsfree!! Nya lagar här som jag inte visste om. Det var nu alltså inte så att jag satt och smsade under tiden jag körde eller så utan en snabb koll på telefonen bara.... men men, lagar är till för att följas och självklart är säkerheten när man kör det absolut viktigaste, så jag förstår ju varför de infört lagen. Detta tog hur som helst en otrolig tid och gjorde att jag blev försenad, så trots att jag hade sett till att ha extremt gott om tid så blev det jättestressigt hela vägen in till Prince of Wales Hospital, som ligger i Randwick, alltså i Eastern Suburbs nära Paddington där vi bodde tidigare.

 På vägen dit skulle jag på något vis också bli tvungen att få tag i ett armbandsur, då jag inte äger något sådant och vi på "orientation" (informationskväll) på sjukhuset kvällen innan blivit informerade om att det inte skulle finnas någon klocka att tillgå i lokalen där provet skulle hållas. Och en viktig aspekt av det kliniska provet är att se till att hålla anamnes, undersökning, behandling och utvärdering enligt tidsplan. Var hittar man ett armbandsur kl 8 på morgonen, innan affärer öppnat??? Till slut hittade jag ett på en bensinstation, dags att sätta fart mot Sydney (och med "sätta fart" menar jag alltså köra så tidseffektivt som möjligt, inom given maxhastighet =)). 

Efter att ha suttit i SJUKA trafikköer (en olycka såklart) i över 1,5 timme (brukar ta 1 timme vanligtvis) kom jag fram PRECIS i tid! Sedan var det alltså bara det värsta kvar, själva provet! Provet går ut på att ta emot en "riktig" patient, ta anamnes, undersöka, ställa diagnos, behandla, och sedan utvärdera behandling. Vi hade innan fått information om att vi skulle få en "enkel" patient med tydlig problematik i en av kroppens leder. Patienten jag fick var, 74 år, halvt döv, från Italien, rejält överviktig, hade en otrolig smärta i nacke, hela ryggen, och ena benet. Så mycket smärta att det var mycket svårt att undersöka över huvud taget. Han kom med endast en handskriven remiss från läkare (istället för den vanliga patientinformation man brukar få) och röntegenresultat från magnetröntgen. Enligt dessa resultat hade han: Diskbråck på minst 3 nivåer, Spondylolistes på minst 2 nivåer, artros i facettlederna i hela lumbalen och nedre delarna av thorakalen, spinal stenos på minst 3 nivåer.... och listan fortsatte....!!! Jag hann knappt ta mig igenom allt under de knappa 10 minuterna man hade på sig att ta till sig patientinformationen!! Har aldrig o hela mitt liv hört talas om en patient med så omfattande ryggproblematik, och så många olika diagnoser i en och samma rygg.

 Det som blev svårt var ju nu delvis att en del i provet var att man skulle undersöka och ställa diagnos, men eftersom patienten kom med magnetröntgenresultat som ju påvisat exakt vad diagnosen var så försvann ju så att säga min möjlighet att demonstrera detta under provet. Han hade vidare så mycket neurologiska symptom i vänster ben att det snarare handlade om en neurologisk problematik än muskuloskeletal, som skulle vara det givna "temat" för just detta prov, och därför var det vi förberett oss på.... Patienten var dock supergullig och vänlig, tack och lov! 

När allt var klart hamnade man inför nämnden eller "juryn" som bestod av 3 representanter från APC, de skulle då ställa frågor på det som man gjort under provet. Varför gjorde du si, varför gjorde du så, OM si och så hade varit fallet, vad hade du gjort då? Etc.... jag var sju sjukt nervös så jag pladdrade på om jag vet inte vad! Efteråt har jag kommit på ungefär 1000 saker som jag glömde göra och säga och har som sagt varit 100% övertygad om att jag kuggat. Och varje natt innan jag ska somna så spelas allt upp i mitt huvud igen. Och varje gång kommer jag på nåt nytt som jag skulle sagt eller gjort annorlunda!

På informationskvällen innan provet när jag satt i väntrummet började jag tala med en kvinna som visade sig också vara där för sitt kliniska prov, hon var från Finland och hade bott i flera år i Sverige! Vi skulle båda göra våra prov morgonen därpå, så vi bytte nummer och bestämde att vi skulle höras efter att vi var klara med våra prov. Hon bjöd också in mig till ett nätverk / studiegrupp som startats av en tjej i hennes kohort (jag tillhör en annan kohort då jag skrev mitt skriftliga prov år 2012, och sedan tog uppehåll för att Elises skull). De träffades regelbundet och övade inför proven, vissa av dem hade redan gått igenom hela denna åratal långa process en gång tidigare men inte fått godkänt resultat, och var därför med i denna grupp då de skulle börja om allt från början igen (jag skulle ärligt hellre ta livet av mig kan jag säga!). De hade dock därför "inside information" att dela med sig av till de andra, och gruppen hade dessutom fått tag i en kvinna som tog betalt för att coacha kandidater till att klara proven. Så otroligt bara det att få chansen att träffa andra som också går igenom detta!! Ingen annan kan ju någonsin förstå hur sjuk denna process är!

Dessa kliniska prov ges iaf på olika sjukhus runt om i NSW och genom gruppen fick jag senare tyvärr reda på att just det sjukhus där jag gjort mitt prov, Prince of Wales, var ökänt för att kugga alla, och speciellt då på de Muskuloskeletala proven. Inte nog med det, just den mannen som satt i juryn som bedömde mig, var känd för att vara extremt petig och noggrann och ingen hade hört talas om någon som blivit godkänd av honom tidigare. Helt sjukt ju!! Inte konstigt att jag varit helt 100 % säker på att jag kuggat efter att ha fått höra detta???! Så de 3 veckor som gått sedan provet har inte varit så kul (även bortsett från skogsbränder och evakuering m.m....!!)

 Men nu har jag alltså just fått mail med mina resultat från mitt allra första kliniska prov från APC, (Australian Physiotherapy Council) och nedan är resultaten....




Inte ETT ENDA kryss i "NO"!??!? Heeeeeelt sjukt!!!!! Alltså, detta är HELT sjukt....Känner  att det måste blivit något fel då jag var helt övertygad om att jag kuggat totalt, men efter att ha läst igenom mailet och bifogad fil med resultaten så ser det ändå ut som om jag blivit godkänd!!!!! Heeeeeelt galet fantastiskt härligt!!!!!

Uppmuntrande ord från studiegruppen nedan!!


(POW = Prince of Wales och MSK = musculoskeletal)

Nu är det fredag här och jag tänker nu sätta mig i bilen och åka och köpa en STOR flaska champagne för att kunna fira ikväll när Liam kommer hem!!!