Frida gästbloggar

Från ett kallt, blött och rätt tråkigt Sverige sitter jag här vid min dator, som för övrigt är allt annat än sammarbetsvillig, och skriver på min käraste systers blogg. Har ju alltid velat blogga (verkar kul på nått vis), men är ju inte direkt tillräckligt bimbo av mig för att göra det. Och inte har jag flyttat till andra sidan jorden och har en anledning att blogga heller, så jag får passa på nu...

Dryga tre veckor var jag och mamma i Australien. Första mötet med lilla Aili, ja annat än på Skype då, och oj vad hon är söt! Elise är världens bästa lilla storasyster (hon brås väl på sin mor även där), och Aili är bara bedårande söt. Ler och är glad mest hela tiden, förutom när hennes mamma sätter sig ner med henne i famnen - DET går ju inte för sig. Stå upp ska man göra! :)

 

Söta Aili!

 

Elise är en smart liten unge, och otroligt omtänksam. Som exempel kan nämnas när vi hade varit ute och åkt bil en längre stund. Aili som inte gillade att åka bil särskilt mycket under tiden vi var där, skrek i högan sky i bilen, Elise tappade också tålamodet och började låta på diverse vis hon också. Mellan dem satt jag och försökte underhålla så gått det gick, men ack jag har ju inte studerat till gycklare så gick sådär... När vi äntligen kan stanna hemma på uppfarten, springer Yrsa snabbt ut och ska ta ut Aili, på vägen öppnar hon dörren för Elise, och då ropar Elise högt "No mammi, go to Aili first!!!!" Är det inte så gulligt så man typ nästan svimmar? Duktiga storasystern både vill och förstår att hennes lillasyster behöver hjälp först, fast än hon själv gärna ville ut snabbt hon också. Aili kan vara glad åt sin fina storasyster!

 

Innan resan till Australien, så jag så klart fram emot att träffa min syster och båda barnen, men en gång när jag låg i sängen och tänkte på resan kom jag på att åh Bonnie finns ju också! Haha, såg verkligen fram emot att träffa henne, nästan lika mycket om barnen. :) och vilken söt och vänlig hund hon är. Hon tror att hon är en människa dock, och bokstavligt talat sätter sig på soffan med rumpan på dynorna och fötterna på golvet. Hon vill gärna vara nära, och kommer och "buffar" upp ens arm om man sitter vid köksbordet. Inte för att tigga, nej bara för att få lite kärlek. På bilden här intill ligger jag på soffdivanen och Bonnie har hittat den perfekta huvudkudden tycker hon!

Skulle inte du vilja ligga här och njuta?




Vi åkte också iväg på en liten resa i resan. Ett par dagar spenderades i ett hus vid Jervis Bay (om det nu stavades och hette så?) som låg cirka fem minuters promenad från en helt fantastisk strand! Som dessutom var i princip folktom. Här passade jag på att ägna mig åt "Lobsterising" som jag fick lära mig att det kallas när nordeuropéer steker sig i solen. Själv kallar jag det "jag- försöker-tanka-energi-för-att-överleva-svenska- vintern-ising" Var även här jag såg mitt första farliga Aussie-djur (förutom en eller annan ofarlig ödla som ramlade ut ur skorna när man satte på sig dem), en haj! Cirka två meter lång - enligt australiensaren i familjen, inte mitt påhitt alltså! Ett betydligt mer trevligt djur vi såg var delfiner, många delfiner! och en delfinbebis. Detta på en delfinsafari vi var på en av dagarna vid beach houset.

Ja, mycket han vi med och många bilder togs (309 st närmare bestämt, och då är det ändå rensat och bortplockat!), och skulle jag skriva om allt och visa alla bilder skulle här behövas en större server och läsare med mer tålamod att ta sig igenom hela inlägget också för den delen...

Jag sitter här i kalla Sverige och snörvlar i sällskap av min envisa förkylning som på beställning kom en vecka efter hemkomst. Glad för att jag äntligen kom till Australien, otroligt glad för att jag har världens finaste mamma som gjorde det möjligt för mig att få följa med, glad för mina fina, fina systerbarn. Men samtidigt lite, lite ledsen för att min fina syster bor så långt bort. Vill ju vara moster och syster på riktigt och det går ju inte riktigt. Tacka vet jag i alla fall Skype och Whatsapp.

Innan mitt huvud har exploderat efter allt stirrande på datorskärmen avslutar jag här detta gästbloggande med en liten bildbomb! Håll till godo! Det här med bloggande var lite klurigt, så jag ber om ursäkt för den inte särskilt fina layouten, men bilderna hoppar hit och dit hur bäst det vill!

Tack Sys för att vi fick komma, och tack mamma för resan!