Tidig morgon i Sun Valley

Några foton från i morse, tagna med min nya iPhone som jag fick i present av min fina man i fredags!

Utsikt från uppfarten

Främre hagen i morgondimman

Utsikt från köksfönstret

Igår hade vi lite drama här då grannen från andra sidan vägen (Bonnie och Sandy) kom förbi på morgonkvisten och meddelade att de funnit en av hästarna vi har här just nu ute på vägen på morgonen. Liam var på jobbet så jag ringde ägarna och gick ut för att kolla läget. Bonnie och Sandy hade tagit in rymlingen i en av sina hagar, så de två hästarna var alltså separerade och kunde inte se varandra, vilket lett till att de båda var halvt panikslagna och galopperade fram och tillbaka medan svetten lackade. Stoet som var kvar i vår hage blev mer och mer uppstressat och såg ut som om hon skulle braka igenom staketet när som helst. Fortfarande hade ingen ägare dykt upp... då fattade jag det otroligt dumma och ogenomtänkta beslutet att själv flytta märren till vår främre hage som har mkt bättre staket än den hage där hon stod, och där hon dessutom skulle kunna se sin kompis på andra sidan vägen. Efter halva vägen insåg jag hur dumt det var, men då var det ju försent att ångra sig, hästen var panikslagen och jättestark, stegrade sig och snurrade runt och hade sig, lyckades få henne till grinden på främre hagen innan hon fick total panik och slog sig fri och sprang rakt in i mig och vidare ut i hagen (som tur var). Jag föll in i staketet men lyckades ta emot mig med armarna, så fick några skrapsår, blåmärken och rispor på underarmarna och ena benet bara. Känner mig som världens största pucko som gett mig på att flytta en panikslagen häst som jag inte känner när jag är gravid i sista veckan??! Tackoch lov hade jag ett besök inbokat hos Dr Cropley redan samma eftermiddag och han kontrollerade med ultraljud att allt stod väl till med bebban. Och jag slog aldrig i magen utan bara armar och ben, så tur i oturen och jag hoppas att jag nu lärt mig en läxa att tänka efter före!!!!