Det var ett tag sen! (hemresan m.m.)

Jaha, sedan sist har jag bl.a. haft några underbara veckor i Sverige och sedan hunnit komma tillbaka till Sydney igen, haft avskedsfest från min finaste sydneyvännina, firat 1-årsjubileum med Liam och haft kräftskiva här hemma! Resan hem kan man kanske säga gick bättre än resan till Sverige, men dock inte utan vissa missöden. På flyget till Abu-Dhabi, efter middag en film, vaknade jag av att jag mådde pissdåligt... planet var nedsläckt då det var sovdags, och de flesta runtomkring antingen sov, eller satt med hörlurar på o kollade på film. Inga flygvärdinnor fanns inom synhåll. Satt och kämpade ett tag och mådde sämre och sämre på ett obeskrivbart vis, kände att jag hade stickningar i händer och fötter och liksom inte riktigt kunde röra mig, insåg till slut att jag höll på att förlora medvetandet omvartannat och kämpade för allt vad jag var värd att behålla medvetandet tillräckligt länge för att kunna trycka på knappen för att få hjälp, hittade inte dosan med knappen på (den hade fallit ned under stolen) trodde att jag höll på att dö, tänkte att jag måste få hjälp, reste mig på något sätt upp.... och sedan blev allt svart.

Vaknade liggandes på golvet i planets flygvärdinneavdelning med benen i luften och massor med flygvärdinnor och annat folk runtomkring, syrgasmask över ansiktet och mådde fortfarande asdåligt med stickningar i händer och fötter. Spenderadestörre delen av resten av resan liggandes där på golvet, på syrgas. Fanns en sjuksköterska på planet som kom och tog blodtryck (normalt) och puls (hög men inom det normala) och ställde tusen frågor. Fick tusen olika små saker att äta och dricka. Flygvärdinnorna talade om att jag måste gå till läkare när vi kommer fram till Abu Dhabi och att de troligen inte skulle låta mig flyga till Sydney, då det är en 14-timmars flygning som går mestadels över vatten och därmed inte så stora möjligheter att nödlanda och få läkarhjälp om jag nu skulle få för mig att bli sjuk och närma mig döden på den flygningen också. Piggnade till slut på mig så pass att jag kunde sitta upp, fick sitta där bak i planet under "övervakning" och sedan hjälp tillbaka till min plats när det blev dags för landning.

Blev hämtad från planet med rullstol och sedan rullad över hela Abu Dhabis flygplats till en läkarmottagning, där de kollade blodtryck och puls och blodsocker och allt möjligt annat. Allt var normalt. Fick hjälp att gå på toa, höll på att svimma igen. Fick fyrdubbel dos av vätskeersättning  med elektrolyter (tur var nog det, för det var ramadan när jag var där och i annat fall fick ingen äta eller dricka överhuvud taget då det var dagsljus när vi var på flygplatsen och alla matställen därmed var stängda!) och fick sedan ligga där en stund och vila på en brits. Blev hämtad och rullad tillbaka genom hela flygplatsen, genom säkerhetskontroller (blev inrullad i ett speciellt litet rum med bara kvinnliga kontrollanter i, alla bar slöja, blev visiterad och sedan tillbakarullad till min ordinarie "chaufför"). Antar att de tyckte det var otänkbart att manliga kontrollanter skulle kontrollera en kvinna ute bland allt annat folk? Blev avlämnad vid gaten med uppmaningen att sitta kvar där tills det var dags att boarda planet, då skulle de komma tillbaka och rulla på mig tydligen. Satt där några timmar och piggnade till lite grann.


Flygplatsen i Abu Dhabi.

Kom på planet där det måste varit över 40 grader varmt (på allvar!) och sedan hände ingenting på typ en timme. Temperaturen i planet steg ytterligare, bebisar och barn grät och skrek runtomkring, vatten och glassar delades ut ovartannat av kabinpersonalen, gick inte att få ngn information om vad det var som pågick. Efter typ två timmar meddelas via högtalarna att det tydligen är något fel på planet, men att de har tekniker som jobbar på att hitta och fixa felet. Kul!!! Precis vad man vill höra när man skall iväg på en 14-timmars flygning över havet.... Killen som satt brevid mig var inte så resvan och fick panik. Jag var själv alldeles för utmattad för att ens orka bli upprörd av situationen, och tog istället av mig så mkt kläder som gick utan att bli oanständig och slumrade av en stund. Vaknade av att de ropade ut i högtalarna att de hittat vad som var fel, och felet nu höll på att repareras. Fick mer vatten av kabinpersonalen, i vilket jag blandade ned vätskeersättning i pulverform som jag fått med mig från läkarmottagningen. Satt vid vingen och såg hur de flaxade runt med alla rörliga bitar på vingen, tusen gånger, upp och ned med varje liten bit. Tänkte att de testar väl om allt funkar nu innan de lyfter. Såg hur en av bitarna hela tiden verkade fastna på vägen upp och inte riktigt var koordinerad med de andra bitarna, "klonck!!!" sa det varje gång när den lossnade. Tänkte att det är nog inget gott tecken. Killen brevid mig fick panik igen. Sedan var det dags för "take-off".

Flygningen gick sedan förvånansvärt bra, utan missöden, kollade på lite halvdåliga filmer, åt en massa äcklig mat, landade helskinnad 1,5 timmar försent. Mådde dock bättre än vad jag gjort sedan avresan och sprintade glad i hågen iväg genom Sydneys flygplats med datorväskan och resen av handbagaget. Gick igenom passkontrollen, passkontrollanten önskade mig välkommen tillbaka till Sydney och grattis på födelsedagen i efterskott (är helt 100% säker på att jag ALLTID får samma passkontrollant när jag anländer till Sydney, ganska kul!) och sedan var det dags att hämta väskan (min var typ först ut på bandet!!) och gå igenom tullkontrollerna. Lite nervös var jag eftersom jag tagit med mig massa kryddor, snaps, torkad svamp från mamma m.m. och kryssat "ja" på de flesta frågor på landningskortet. Den kvinnliga tullkontrollanten tittade eftertänksamt omväxlande på mig (var nog ingen vacker syn) och sedan på mitt landningskort och frågade sedan vad det exakt var som jag hade med mig i väskan. "Kryddor, snaps och torkad svamp från min mamma" sa jag och tänkte att nu tar de nog in mig till förhör och intimvisitation och så får Liam sitta där och vänta i ytterligare några timmar. Kontrollanten granskade mig uppifrån och ned ytterligare några gånger, och till min stora förvåning stämplade hon sedan, helt sonika, en grön stämpel på mitt kort och SLÄPPTE FÖRBI MIG, FÖRE alla andra som köade för att gå igenom kontrollerna där de skannar och eventuellt genomsöker väskorna!!!!!!!!! Jag trippade alltså FÖRBI allt vad tullkontroller heter och var ute i ankomsthallen på typ 30 sekunder. Heeeelt otroligt!!! Slutet gott allting gott!

Vegemitemacka till frukost när vi kom hem!

När vi kom hem hade Liam gjort jättefint hemma och köpt en massa blommor och mat som jag gillar! ... och sedan på kvällen var det då dags för avskedsfest för Christina, som varit i Sydney ungefär lika länge som jag men som nu ska flytta tillbaka till Stockholm, tråkigt nog.

Bild från avskedsfesten..

Långt blev det, detta inlägg, men det var ju också ett tag sedan jag skrev sist! :)