Drakensbergen, Southbroom och Wild Coast -Nu med bilder!!!

Efter att ha avslutat safaridelen av resan inleddes vad som skulle komma att bli en roadtrip av rang!  Vi lämnade Pretoria och Johannesburg och körde i sydostlig riktning, mot Drakensbergen. Efter ca 5 timmar anlände vi till Drakensbergen och Champagne Castle, där vi spenderade 3 lata dagar. Vi åt och drack, fick massager och pedikyrer och gick på långa bergsklättrings-promenader upp i Bergen, tillsammans med vår guide Wonderboy (ja, han hette faktiskt så! Fabulous ligger därmed i lä =)) Det var ganska skönt att få röra lite på sig efter en vecka i Kruger och Sabi Sands reservaten, safaris spenderas mestadels stillasittande, (förutom de få “walking safaris” vi gjorde med våra guider) då det är föga lockande att gå på en promenad på egen hand bland lejon och noshörningar.…Speciellt med tanke på att vi var fullt medvetna om att den mest beryktade lejonflocken i Sabi Sands under tiden vi var där höll till endast några hundra meter från vårt rum, och leoparder titt som tätt sågs dricka vatten på verandan ur polerna som hörde till rummen. (En gäst hade på allvar frågat sin guide om det var okej att gå ut på verandan och klappa leoparden, detta är dock som de flesta förstår inte att rekommendera...).  Vi hann också med en ridtur, en av de mest spektakulära jag någonsin varit med om (på mer än ett sätt!). Det var en solnedgångsritt vi hade bokat, så vi förväntade oss en hyfsat lugn ritt med fokus på  de spektakulära vyerna över de hänförande Drakensbergen som vi befann oss i. När de frågat oss om hur erfarna vi är som ryttare hade vi i vanlig ordning uppgett att vi båda var mycket erfarna ryttare (alla vet att det måste man göra, annars får man med största sannolikhet en seg häst och en mespropps-ritt). Liam hade dock lite nervöst sagt att kanske borde vi trots allt inte säga att han var en erfaren ryttare, då afrika inte är som andra länder, det är lite vildare än hemma i sverige... Detta skulle senare visa sig stämma, då guiden någon minut efter att vi svångt ut från hotellområdet och ridit vidare in på ett stort öppet fält sa: ”jag räknar till 3, och på tre så rider vi så fort vi kan!!!!” Sagt och gjort, guiden började räkna och strax innan han kommit till 3 bar det av i full galopp över fälten, flyende impalaflockar och andra antiloper som vi inte sett tidigare skingrades när vi sprängde fram över fälten, betande zebror tycktes inte bry sig lika mycket om vår närvaro. Helt plötsligt tvärstannade guiden framför oss, frågade om allt var okej, och sedan bar det av i fyrsprång över fälten igen. Efter ca 45 minuter stannade vi till och satt av, hästarna var vid det här laget dyblöta av svett och stod (trots det frestande gräset runtomkring) helt stilla och flåsande för att försöka hämta andan. Vi blev uppmötta av en annan guide som kom med sadelväskorna fullpackade med champagne, och i solnedgången stod vi så där och njöt av utsikten och bubbelvinet, glada att vi överlevt ritten så långt. Efter 2 glas var var det dags att sitta upp igen, och till vår stora förvåning var det samma tempo som gällde även på vägen tillbaka till hotellet! En helt klart spektakulär ritt, lite synd att man inte fick tid att njuta av de underbara vyerna då vi var fullt upptagna med att klamra oss fast uppe på hästryggarna och tårarna rann av fartvinden!

Utsikten från hotellrummet

Liam och Wonderboy, uppe på toppen av Champagne Castle. (Efter 3 timmars klättring uppför berget!)

 I Drakensbergen

Jag och Liam, halvvägs upp

Högt uppe i bergen kan man hitta flera "Bush man paintings", tusentals år gamla, häftigt!

Med var sitt glas champagne i Champagne Castle...

Häftiga ljuseffekter när solen börjar gå ned över bergstopparna...

Kolla in ljuset i denna bild!!!

Ännu en vacker solnedgång...

Efter att ha lämnat Drakensbergen bakom oss var det dags att köra mot Durban och Liams faster Catherine med man Brian (som var på bröllopet), de bor söder om Durban i en liten ort som heter Southbroom. Där spenderade vi 3 dagar, de bor i ett underbart hus just vid vattnet, från terrassen kan man se valarna leka i havet. Liams kusin Kevin bor också där, och hans syter Allison kom ocks[ ned och hälsade p[ under tiden vi var där, s[ en av kvällarna tog de med oss ut till en av de lokala nattklubbarna, vilket också var en upplevelse… Sydafrika är inte så billigt som man skulle kunna tro, och till stor del är priserna liknande de vi har i Sverige, men något som definitivt är billigare än hemma är dryck! En flaska vin på en restaurang kan du få för mellan 60-80 kr och på nattklubbarna kunde vi köpa dricka till alla 7 som var med för ca 100 kr!!! Inte riktigt som hemma… (Undrar hur nattklubbarna kan tjäna några pengar?) Natten spenderades genom att dansa till konstig technomusik, dricka tequila, spela biljard (jag vann inte) och i samtal  med en av Kevins kusiner och hans vän, som också var och hälsade på Brian och Catherine under helgen vi var där. De var båda mormoner, och den andra killen (inte kusinen) tog tillfället i akt att med stor intensitet diskutera hur tufft det var att inte få ha sex innan ett eventuellt framtida gifternål, men förklarade att han trots att det var svårt gjorde sitt bästa för att bortse från sina köttsliga lustar då han (hittills tydligen utan vidare framgång) letade efter en kvinnlig livskamrat… Ett hyfsat obekvämt samtal att föra med en totalt främmande karl på en nattklubb.

Catherine, Brian & jag vid stranden nedanför deras hus.

Deras hund Zara, på terrassen med havet och valarna nedanför

Catherine, Brian, Kevin, Allison, deras kusin Trevor och vi...

Jag och Liam på vår utekväll.

Allison och jag.

Efter Southbroom återstod fortfarande den största delen av vår roadtrip, den 85 mil långa resan genom Wild Coast (tidigare kallat Transkei). Detta är den fattigaste delen av Sydafrika, och även den med högst brottslighet. Många hade försökt avråda oss från att köra genom denna del av landet men vi hade bestämt oss för att ge oss av tidigt på måndag morgon. Vägarna var oändligt långa och i många fall i ett mycket dåligt skick, vägskyltar saknas helt och hållet (tack och lov för vår GPS!!!) och vägarna är fulla av alla möjliga sorters boskap. Resan genom Wild Coast tog ca 7 timmar, totalt utan möjlighet att stanna för att gå på toaletten eller fylla på våra vattenflaskor. Istället fick vi ta tillfället i akt då vi vid några sällsynta tillfällen passerade genom ett område utan människor inom synhåll… Hela området var som en enda oändlig kåkstad, med oräkneliga små plåtskyffen och oändligt antal människor som antingen bara satt vid sina hus eller vid vägkanten, eller till synes var på väg någonstans, ofta bärandes något uppe på sina huvuden (om de var kvinnor). Wild Coast är ett f.d. ”hemland” som av apartheidregeringen gavs till de svarta, dock utan att ge dem någon typ av hjälp över huvud taget och som därför fortfarande till stora delar saknar infrastruktur och andra "moderniteter". Det var lång och ganska känslosam resa att köra genom detta område, det är svårt att förstå att så många svarta lever i sådan fattigdom i ett land där nästan alla vita verkar leva i överflöd med städerskor och trädgårdsmästare och annan hemhjälp… När vi äntligen kom fram till Jeffrey’s Bay efter kl 18.00, hade vi kört i mer an 12 timmar med endast en kort paus för att tanka och kasta i oss lite mat. Det kändes härligt att vara tillbaka i civilisationen igen, men det var svårt att skaka av sig alla intryck från resan, och vi kommer nog alltid minnas vår 12-timmars biltur genom Wild Coast…

Början av vår roadtrip, kolla in texten på bilen... honom vill man inte köra alltför nära!

Hästar och annan boskap på vägen var en vanlig syn...

Så här bor man i Transkei... utan varken el eller vatten.

(Tyvarr funkar inte att ladda upp bilder just nu, sa jag f[r komplettera med dessa vid senare tillfalle... For er som undrar, jag skriver inlaggen pa var laptop som har svenska bokstaver, men maste sedan ladda upp det pa bloggen fr annan dator som ar inkopplad till internet, darfor finns inte svenska bokstaverna i allt jag skriver... Sa ni inte tror att jag blivit schitzofren!) 


Nu finns bilder uppladdade!