2 bröllop på 2 veckor...

Nyss hemkomna från london, där vi firade vårt enveckas-jubileum genom att närvara vid Liams kusin Daniels bröllop! (Daniel gifte sig för övrigt med Victoria... =)) Efter en lite krånglig nedresa (första flyget från Visby till Skavsta blev inställt med 10 minuters varsel, samt att flyg nr 2 var försenat + att när vi äntligen kom fram till Stansted så fick vi snällt sitta och vänta instända i planet i över 20 minuter då trapp-människorna (som sköter trapprampen som man använder när man skall ta sig ur plane) var upptagna!!!) Omg..

Åkte direkt till vårt lilla B&B där alla kusiner och fastrar och farbröder redan satt och väntade i den intilliggande puben. Efter god middag och många, långa och eldiga diskussioner om politik och prostitution (ja, Liams bror James var där) så var det ganska skönt att få gå och lägga sig...

Bröllopet var jättefint och även Daniel och Victoria hade tur med vädret, då det blev uppehåll efter över en veckas ihärdigt regnande, just då det var dags för bröllopsfesten! Festen hölls i deras egen trädgård, i ett partytält som dekorerats av nämnda fastrar (endast blomdekorationerna hade tydligen tagit mer än 48 timmar att ordna...) (själv köpte jag blommor på ica och ställde i en vas, så där ligger vi i lä!!!)

En liten bild av hur det såg ut i tältet, dansgolvet längst bort! 

För övrigt så har vi just varit på supergod middag hemma hos min favorit-extra-faster och det är verkligen HEMSKT att säga hej då och inse att det är hej då -inte tills vi ses igen om några dagar/veckor - utan kanske tills vi ses om ett år eller så... en otroligt konstigt känsla som man nog inte vänjer sig vid. Samtidigt kan man få lite perspektiv på saker och ting när man pratar med till exempel L's mamma om hur det var när hon och L's pappa flyttade till Australien från Sydafrika. Det var under lite mer dramatiska former och hon trodde då att hon aldrig mer skulle få återse sin mamma, syskon och vänner. Den känslan går nog inte att förstå om man inte har upplevt den tror jag...