Alice

Idag strax innan kl. 9.00 fick Alice en liten unge som levde i ungefär en timma innan han lämnade oss och for till katthimlen. Han hade fastnat på bäckenkanten och Alice kunde själv inte få ut honom, så vi åkte till veterinären som fick dra och bända ut honom. När han kom ut vara han väldigt svag, men levde dock. Veterinären försvann först iväg med honom och rensade luftvägarna då han hade fått i sig mycket fostervatten. Sedan fick jag hålla honom och gnugga honom för att hålla igång blodcirkulation och stimulera honom att dia. Han fick ligga hos Alice en liten stund och jag tror att han snuttade lite grann. Alice och lilla pojken fick sedan dropp och jag fick fortsätta gnugga honom för att hålla honom varm medan Alice fick sitt dropp. Sedan helt plötsligt slutade han röra på sig och slutade gny, och veterinären konstaterade att han hade lämnat oss. Det känns verkligen jättehemskt alltihop och jag går igenom allt gång på gång i mitt huvud och tänker på vad man hade kunnat göra annorlunda. Kanske, kanske hade det gått att rädda honom då? Veterinären tröstade med att berätta att i de fall det endast finns en unge så går det nästan alltid galet under förlossningen, då värkarna är för svaga. Men man kan ju inte låta bli att tänka "what if"...