Trött tröttare tröttast...

Kattungarna är nu 2 veckor gamla, och hur söta som helst. Jag stödmatar dem fortfarande men nu bara ca var tredje timme istället för varannan. De senaste 14 dagarna har minst sagt varit omtumlande. Det känns som om det mesta som kan gå snett i katt-mamma väg har gått snett... just nu verkar det som om Tyra håller på att komma i löp igen, vilket ofta innebär att mjölken sinar. Hon är därför just nu mer intresserad av att gå runt och skrika och rulla runt på rygg än att ta hand om ungarna. Inte så lätt för dem att dia när mamma så fort de fått tag i en spene rullar runt och lägger sig åt andra hållet... Däremellan verkar hon bli irriterad på ungarna och tar strupgrepp på dem och sparkar med baktassarna. Som resultat av detta sitter jag nu och stirrar oavrutet ned i kattungelådan för att jag är orolig att Tyra ska skada ungarna... Har pratat med 4 olika veterinärer om att ge henne p-piller och 2 av dessa sa att det är ok, de andra 2 sa nej, så nu vet jag varken ut eller in.

Bilderna nedan är några av de fina bilder som F tog när hon var här, fler bilder finns på katternas hemsida. På bilderna syns "Moses" (nr 6), Nr 1 och "Lilla My".






Annars så fortgår arbetet med visumansökan till Australien. Jag har försökt besvara fråga 81 i blankett 1, där man skall ange vilka länder man har besökt under de senaste 10 åren, inresedatum och utresedatum. Inte det lättaste! Nästa vecka ska jag på läkarundersökning, bl. a. HIV, Hepatit-test m.m. Denna vecka skall jag även på lungröntgen, som också är en obligatorisk del av visumansökan. Utdrag från brottsregistret vill de också ha m.m. m.m.... ja ni förstår!

I lördags var lillasyster F här, vi kollade på vigseln på tv och sedan gick vi ned på stan för att se kortegen. Vi fastnade i folkmassorna på hamngatan och hann fram till slottet just när Victoria och Daniel steg ur båten och gick upp mot slottet, där de stannade till och vinkade. Vi hann få en skymt av dem innan de gick vidare in i slottet. Ganska nöjda med detta bestämde vi oss för att bege oss hem igen, för att inte återigen fastna i folkmassorna runt kungsträdgården/hamngatan tog vi vägen framför slottet bort mot riksdagen. När vi kommit så långt att vi var nästan precis framför slottet tog det stopp! Folk strömmade till från alla håll och det gick inte att ta sig varken framåt eller tillbaka. Efter en stund förstod vi att detta var platsen där Victoria och Daniel skulle komma ut som sista anhalt på kortegen, och efter en stund kom de också ut på balkongen på slottets framsida. Döär fick vi (och ca 500 000 andra) bevittna en kyss (!) Victorias tal (http://www.aftonbladet.se/brollopet/article7334710.ab) m.m.! Vi tyckte att det var mkt roligt att vi råkat hamna på första parkett i händelsernas centrum när vi egentligen bara försökt ta oss därifrån på snabbast möjliga sätt.. =)

Matdags (igen)

Ungefär såhär brukar det se ut när bebisarna ska äta!

Att mata en kattunge...

De första dagarna ville Tyra inte alls dia kattungarna, hon fick panik och sprang och gömde sig under sängen så fort de gav minsta ljud ifrån sig... Inte den bästa av mödrar till en början alltså! P.g.a. detta fick vi vara stand-in-mammor och mata alla ungarna med kattmjölksersättning med 1,5 timmars mellanrum dygnet runt... Var ganska trött och sliten de första dagarna kan jag säga! Nu börjar dock Tyra fatta att det är hon som är mamma så nu räcker det med stödmatning då ungarna fortfarande inte riktigt får tillräckligt från henne, framförallt nattetid då Tyra tycker att det är mysigare att ligga och sussa natten lång i vår säng än att ta hand om skrikande ungar, detta gör ju matte ändå så bra! Detta är en video på största killen och matvraket nr 1, ännu så länge kallar vi honom bara för just "nr 1" då han var den kattunge som föddes först! Lägg märke till öronen när han snuttar...

Blommor...

Dessa vackra blommor fick jag av min snälla söta mammi i fredags, när jag inte kände mig så himla glad p.g.a. att vi var tvungna att skicka en av kattungarna, "nr 2", till katthimlen. Samma typ av rosor kommer jag ha i brudbuketten.

Också en liten bild på mina fina orkidéer som blommar om för fullt! Den vita fick jag av mamma på min födelsedag 2008 och den har inte blommat om förrän nu =)

Video på kattungarna

På videaon kan man se en av anledningarna till varför Tyra kanske inte tyckte att det var så kul att dia ungarna i början... ungarna har riktigt vassa små klor och rejäl "fighting-spirit" när de slåss om spenarna, som ett resultat av detta är nu Tyras juver smått sönderrivna...

Kattungar...

Natten till igår fick Tyra sina bebisar, trots oro p.g.a. det som hände med Alice unge, plus lite dramatik gick förlossningen bra. Det blev totalt 6 kattungar, 2 pojkar och 4 flickor. Pojkarna är blå och flickorna är sköldpadd i olika varianter. 2 svartsköldpadd med vitt (en av dessa är lilla ynkliga minstingen "nr 2" som nu börjar pigga på sig), 1 svartsköldpadd utan vitt och en blåsköldpadd. Till en början ville Tyra inte alls veta av kattungarna, men det ville Alice, det sorgliga i historien är att Alice har blodtyp B vilket innebär att kattungarna skulle dö om de diade henne... Så det blev handmatning som gällde, med 1, 5 timmars mellanrum dygnet runt...

Tyra uppförde sig bättre och bättre under dagen igår, men ville inte dia ungarna utan att jag satt med och "höll tass". På natten gick hon tillbaka till att inte vilja veta av ungarna, så det blev inte många timmars sömn igårnatt heller. På morgonen ringde jag veterinären då Tyra oavbrutet sprang runt och skrek sedan ca 5 timmar tillbaka. Hos vet fick hon en kapsel med något slags ämne, "tryptofan" tror jag det hette. Jag fick även köpa med mig speciell mat, Royal canin calm, samt 3 injektioner (Partoxin vet) att ge själv hemma. Dessa skulle syfta till att dämpa stress och framkalla "moderskänslor" (typ!). Helt utan biverkningar sa veterinären... Lilla ynkliga nr 2 fick även dropp. Just nu verkar det som att kapsel och injektioner har hjälpt och Tyra ligger för första gången själv med alla ungar och tar hand om dem!!! Det känns fantastiskt! PLUS att lilla nr 2 just för första gången tog fajt om en spene på egen hand! Inatt var vi nästan säkra på att hon skulle dö.. Vi får se om de positiva förändringarna håller i sig. Jag lägger ut lite fler bilder på hemsidan så kan ni kolla om ni vill!

Dagarna innan kattungarna kom... därinne rymdes det alltså 6 ungar, inte konstigt att hon var tjock!!

en till bild på tjockisen!

De 6 små underverken!!!! Nedan uppradade på ett snyggt och prydligt sätt så att man tydligt kan se vem som är vem! =)

Från vänster: Stora grå pojken (nr 1 att komma ut) Blåsköldpadda-flicka, Lilla ynkliga nr 2, lilla grå pojken som kom ut sist, svartsköldpadd och vit flicka och sist lilla svartsköldpaddan. 

Alice

Idag strax innan kl. 9.00 fick Alice en liten unge som levde i ungefär en timma innan han lämnade oss och for till katthimlen. Han hade fastnat på bäckenkanten och Alice kunde själv inte få ut honom, så vi åkte till veterinären som fick dra och bända ut honom. När han kom ut vara han väldigt svag, men levde dock. Veterinären försvann först iväg med honom och rensade luftvägarna då han hade fått i sig mycket fostervatten. Sedan fick jag hålla honom och gnugga honom för att hålla igång blodcirkulation och stimulera honom att dia. Han fick ligga hos Alice en liten stund och jag tror att han snuttade lite grann. Alice och lilla pojken fick sedan dropp och jag fick fortsätta gnugga honom för att hålla honom varm medan Alice fick sitt dropp. Sedan helt plötsligt slutade han röra på sig och slutade gny, och veterinären konstaterade att han hade lämnat oss. Det känns verkligen jättehemskt alltihop och jag går igenom allt gång på gång i mitt huvud och tänker på vad man hade kunnat göra annorlunda. Kanske, kanske hade det gått att rädda honom då? Veterinären tröstade med att berätta att i de fall det endast finns en unge så går det nästan alltid galet under förlossningen, då värkarna är för svaga. Men man kan ju inte låta bli att tänka "what if"...